top of page

En annan sorts julmusik

”Jularna blir kortare och mer instabila medan Weeping Willows julturnéer blir både längre och stabilare”. Säger bandets sångare Magnus Carlson som ju bara måste vara den perfekta värden för en konsert där vi, ju närmare vi kommer den 24 december, mer och mer ska tänka på varandra. Det ska villigt erkännas att jag absolut inte är en större vän av det här med julkonserter och det av ett speciellt skäl: det ska vara så jäääävla mysigt! Då får du låtar om någon som såg mamma kyssa tomten eller hej mitt förbannade vinterland. Weeping Willows? Ja, på förra årets julturné körde de John Prines ”Christmas in prison” och i år luftar de Willie Nelsons ”Paper roses” (populariserad av Roy Orbison) som handlar om en man i Fort Worth med amputerade ben som säljer julpapper och annat. Den kom 1963. 1963! Låten bör ju ha gått rätt på tvärs men hur man då skulle uppfatta julen. Weeping Willows inser att det finns så oerhört mycket musik med anknytning till julen att man inte behöver ta de mest uppenbara. Julen är kanske en glädjens högtid men den är ju egentligen den kanske mest sentimentala tiden på året då den påminner oss om de som gått oss förlorade liksom känslan av tacksamhet över vad man trots allt har här i livet. Om man orkar med den känslan mitt i allt det medelklassiga. Här är Weeping Willows den perfekta färdkamraten, i synnerhet när de spelar ”Blue and alone”. Så - nu kan julen och allt med den komma.


Kommentare


bottom of page