Om man läser mycket är chansen stor att man förr eller senare stöter på författare som man tar till sitt hjärta mer än andra. Eftersom flera av mina favoriter bland rockband och artister var engelskspråkiga blev det naturligt att söka sig till författare från Storbritannien och USA.
En från det senare landet som tidigt kom in i mitt liv var John Steinbeck. Han var född och uppväxt i Salinas i Kalifornien och hämtade en hel del av inspirationen till sina böcker från den staden men också närbelägna Monterey.
Riktigt vad det var som då fascinerade mig med den Steinbeck, som 1962 belönades med Nobelpriset i litteratur, kommer jag inte ihåg, men när jag för några år sedan började läsa alla böcker av ett större antal författare återvände jag till Steinbeck.
Då – tror jag – att jag kom på vad det var: hans omsorg om den lilla människan i en stor värld. Eller kanske till och med den stora människan i en liten värld.
Många fastnar för böcker som ”Vredens druvor”, ”Möss och människor” och ”Öster om Eden” men för egen del tilltalas jag mer av persongalleriet hämtat från Monterey som ”Riddarna runt Dannys bord”, ”Cannery row” och ”En underbar torsdag”.
I hans hemstad Salinas finns National Steinbeck Center som öppnades sommaren 1998. Förutom att hysa ett arkiv över allt som har med Steinbeck att göra är det även ett museum. Bara två kvarter ifrån museet finns det hus där Steinbeck växte upp. Huset går att besöka – man kan till och med äta lunch där.
Utställningen i museet sätter in Steinbecks liv och gärning i en större kontext i bemärkelsen hur hans uppväxt och liv kom att påverka inte minst hans författarskap.
Att skrivandet var viktigt för honom märks inte minst i några citat som har highlightats som ”I nearly always write – just as I nearly always breathe” och ”if a story is not about the hearer he will not listen. And here I make a rule – a great and interesting story is about everyone or it will not last”.
Rundvandringen skedde under ett stort mått av vördnad och en tacksamhet för att hans liv och gärning kan bli en inspiration för andra människor och då inte bara de som skriver utan kanske ännu mer omtanken om den enskilde och framför allt lilla människan.
Besöket i Salinas varade inte många timmar medan visiten i Monterey en timmes bilresa därifrån blev desto längre. Konservfabrikerna, där sardiner lades in, hade Ocean View Avenue som adress men gatan kallades i folkmun för Connery Row. När Steinbeck hade populariserat denna del av världen kom gatan med tiden att byta namn. Den sista fabriken försvann (tror jag) 1973.
Idag är det lite av en turistfälla över stället men det går absolut att föreställa sig människorna från böckerna som Doc, Hazel, Dora Flood, Suzy, Mack, Lee Chong och alla de andra som fanns på ställen som Western Biological Laboratories, The Bear Flag Restaurant och Lee Chong´s Grocery.
Just nu läser jag på nytt ”En underbar torsdag” och fastnar på sidan 87 – i kapitlet som heter ”Det finns ett hål i verkligheten som vi kan titta ut igenom om vi vill” – där Doc under en promenad till en fyr stöter på den man som kallas för siaren. Han lever under knappa betingelser men verkar vara lyckligare än många andra med många ägodelar. Doc säger:
”Ni är en förnuftig man – konstigt att man inte burar in er. Det är symptomatiskt för vår tid att betrakta män som ni som farliga, eftersom ni inte oroar er över allt möjligt och inte jäktar och flänger hit och dit hela tiden. Särskilt farliga är folk som inte tror att världen går mot sin undergång”.
Siaren svarade att undergången började i samma stund som den föddes varvid Doc svarar:
”Jag fattar inte varför dom inte sätter er i fängelse. Det är ett brott att vara nöjd och lycklig utan en massa ägodelar”.
Boken gavs ut 1954 men jag tycker just den här delen fortfarande äger sin riktighet. Men mycket av det som Steinbeck skrev är evigt eftersom det handlar om hur människor relaterar och tyr sig till varandra.
Ja, just det – bilden här nedan är en muralmålning som finns på en husvägg på andra sidan National Steinbeck Center.