top of page

Om att gå från handling till ord

Att gå från ord till handling, heter det ju. När det gäller att skapa en jubileumsbok lagom till GAIS 125-årsjubileum handlar det snarare om att gå från handling till ord.

Det är inte alla idrottsföreningar som är förunnade att få uppleva ett 100-årsjubiluem och det är inte alla som i likhet med GAIS uppnår 125 år. Det betyder också att föreningen har existerat under tre olika århundraden. Självklart ska det skapas en jubileumsbok kring detta och en sådan är under produktion.

Några av er som läser detta kommer säkert ihåg att det gjordes en jubileumsbok lagom till 100-årsjubileet år 1994. ”Makrillar, kval & gröna raketer” går på drygt 320 sidor igenom hela den grönsvarta historien från bildandet den 11 mars 1894 och fram till 1994. Bakom projektet stod en kvartett namnkunniga gaisare som sakta men säkert förde projektet i hamn. Redaktörer var Mats Jönsson och Håkan Lindberg samt Lars Dimming och Bengt Gellingskog där de två senare bistod med textanskaffning och textgranskning respektive research. Utöver dessa bidrog ytterligare personer med texter och fotografier. Betänk att detta arbete skedde på den tid då datorer inte precis var något som alla hade möjlighet till plus att kommunikation företrädesvis skedde med stationära telefoner. Datorer, internet och mobiler har sedan dess underlättat arbetet så till vida att samlandet av information blir enklare liksom kommunikation. Men det är fortfarande ett väldigt stort arbete som ska göras.

Jag har under snart 20 år och på olika sätt skrivit om GAIS. Jag har bland annat varit redaktör för Makrillen under sammanlagt 13 år, fått vara med på Janne Palmens och Patrik Perssons projekt 1894.se samt arbetat för GAIS såväl som anställd som ideellt engagerad. Under 2018 utkom min bok ”Grönsvart passion – 25 samtal om GAIS” där texter kring 25 profilerade gaisare samlades. Jag har arbetat som journalist för en rad olika tidningar och publikationer under snart 40 år och är för närvarande anställd som sportjournalist med placering främst i Kungälv. Att gå från handling till ord för att beskriva GAIS var något som jag gjorde strax efter millennieskiftet. Upprymd och extatisk över GAIS avancemang till allsvenskan – efter att ha sett laget så sent som 1998 spela i division 2 – tog jag kontakt med Andreas Ahlberg och Johan Lafin som då höll i mycket av GAIS officiella hemsida. Mitt första uppdrag blev att skriva en lååång intervju med den dåvarande tränaren Lennart Ottordahl. Jag har intervjuat tusentals genom mitt journalistiska arbete – allt från politiskt engagerade i Långaryds östra CKF-krets och deras krukväxtauktion till Jimmy Page om åren i Led Zeppelin – men aldrig tidigare en tränare av sådan dignitet. Ottordahl var dock hur tillmötesgående som helst och svarade så ärligt och uppriktigt på mina frågor som han kunde.


Att skapa en 125-årsbok är inget man gör i en handvändning. Det föll sig helt naturligt att kontakta de som gjorde 125-årsboken med en enkel fråga: vill ni vara med och ge ert bidrag? Det ville man och riktlinjerna för den nya boken drogs upp. Bland de första besluten som togs var att inte ta den första jubileumsboken och bara lägga till de senaste 25 åren. Ett större och koncentrerat kapitel kommer att ägnas åt de första 100 åren, ett sorts koncentrat av ett århundrade. Ett tillägg kommer att göras om säsongen 1919 då det i år är 100 år sedan GAIS tog föreningens första SM-guld. För dessa två kapitel svarar Bengt Gellingskog. Martin Jigstam är statistiskt intresserad och var en av tre som till jubileumsboken 1994 bidrog med massor av statistik. Han har gjort ett gediget arbete inför 125-årsboken och fått fram statistik som är helt fantastiskt och av ett slag som inte går att hitta någon annanstans. Allt du skulle vilja veta om 125 år av gaisande med betoning på statistik har han samlat. Kommer ni ihåg kapitlet ”Från Adamsson till Östling” i 1994 års jubileumsbok? Det heter numera ”Från Abdulrahmad till Översjö”! Mats Jönsson slutligen har i egenskap av en sorts nestor i sammanhanget en god överblick och en möjlighet att komma med goda råd som ”tänk på det här” och ”har ni tänkt på att?” I familjen Jönssons förråd i huset där han bor fanns och finns en veritabel guldgruva: pärm efter pärm med klipp från de senaste 25 åren ordnade i kronologisk ordning. Det går inte att nog förklara hur oerhört mycket enklare arbetet blir med hjälp av detta. Samtidigt vill man få med precis allt. Vilket kanske inte går. Men man måste försöka.


De senaste 25 åren har samlats i en kronologisk ordning. Det har fallit sig ganska naturligt. 1994-96 med jubileet, kvalet 1995 och degraderingen 1996 har hamnat i ett kapitel, åren i tvåan 1997-98 i ett och så vidare. Till dessa ska kopplas ett antal intervjuer med spelare och tränare. Många känner sig enormt hedrade av att få vara med och att – med några år på nacken och med ett visst perspektiv – få en möjlighet att ge sin syn på saken. Här tänker jag mycket på Gunnar Nordahl som var firad forward i italienska Milan på framför allt 50-talet. Visserligen hade han vunnit allehanda titlar men glansen från dessa försvinner ju som bekant med tiden. Minnet däremot ger en betydligt starkare strålglans. ”Det är det här som är så fantastiskt – att man inte har blivit bortglömd” sa Nordahl vid flera tillfällen. Jag är ganska säker på att de som intervjuats för GAIS jubileumsbok – och de är ganska många – nog tänker samma sak. Kanske att de inte gjorde sig ekonomiskt oberoende av att representera GAIS men detta att människor fortfarande kommer ihåg dem är något som är större än vad som går att föreställa sig.

Den fråga man kanske ska ställa sig är varför man gör en sådan här bok. Det enkla svaret är givetvis att ett jubileum ska uppmärksammas. Fyller en förening 100 år är det värt en bok och ännu mer om klubben, som i fallet GAIS, uppnår 125 år. Men det handlar också om att vårda sin historia, att uppskatta motgångar och hylla framgångar, så att de som kommer efter förstår varför GAIS är en så speciell klubb.

För att citera den tidigare FN-ambassadören Jan Eliasson: ”utan rötter och vingar blir man rotlös och lealös”. Framför allt är det vi som ska skriva vår historia. Det ska ingen annan göra. För egen del hoppas jag ödmjukt på att ni stöttar projektet och införskaffar en bok.

Comments


bottom of page