Record Plant är inte alldeles lätt att hitta och det blir en extra kvart innan man börjar förstå geografin rätt. Å andra sidan har jag på något sätt väntat i nästan 43 i år på att få se detta, så då kan 15 mer minuter kvitta.
Och å andra sidan är precis vad det handlar. För på andra sidan Golden Gate-bron vid San Francisco som förbinder halvön med den norra delen finns den stad som heter Sausalito. Här – på 2200 Bridgeway – startades inspelningsstudion Record Plant år 1972.
I denna studio spelades under de första åren album med Sly & the Family Stone, Gregg Allman och America innan den kanske mest berömda av dem alla: Fleetwood Macs ”Rumours”.
Bandet befann sig i ett sorts sönderfall där två relationer – den mellan Stevie Nicks och Lindsey Buckingham respektive Christine McVie och John McVie – var på upphällningen.
Men av två trasiga relationer kom också en samling av fantastiska låtar där mitt tolvåriga jag 1977 fascinerades av musiken och förstod orden. Eller rättare sagt: jag förstod orden rent språkligt men inte innebörden. Jag förstod att någon kan ”Go your own way” men kanske inte den uppmaning som låtförfattaren Lindsey Buckingham riktade till Stevie eller att Stevies svar ”Dreams” inte kanske handlade om just den sortens drömmar.
Albumet har hängt med mig hela livet och det är något som jag delar med mer än 20 miljoner andra människor som har köpt albumet sedan releasen.
Record Plant finns inte längre som inspelningsstudio, den upphörde 2008, men det går som sagt att besöka den i bemärkelsen att titta på den. För det är inte så mycket att besöka. Om man inte känner till adressen eller att det står 2200 på huset, så hade man aldrig trott att det i detta hus skapades musikhistoria och evig magi.
Även om Sausalito i allmänhet och området i synnerhet har förändrats – och det ganska rejält – så går det att föreställa sig hur det var. Träden, värmen i luften och att medlemmarna i bandet bodde i hus uppe i kullarna cirka fem minuters bilväg från studion.
På själva byggnaden finns just nu inget som minner om att det här var platsen för rockhistoria men jag läser på nätet att rockintresserade i Sausalito har köpt byggnaden för att om möjligt skapa ett musikcenter och museum.
Den här dagen, mot slutet av 2019, finns det inget på byggnaden som tyder på att det finns ambitioner på att skapa i vart fall ett museum. Och nästa gång jag befinner mig i San Francisco – när och om det sker – kanske byggnaden är borta eller förvandlad till något annat.
Tack och lov lever musiken som skapades lever kvar.