top of page

Samtalet: George Lynch i KXM

Hur står det till idag (sent i augusti)? – Ganska bra, så här långt, säger George Lynch, gitarrist i KXM. Det har bara gått några timmar men jag tittar över min axel för att se om det är någon olycka på gång. Men tack för frågan! Hur är det själv?

Helt OK! Här i Sverige är det kväll, så jag upplever det sista av det här dygnet. – Ah, Sverige. Du bor med andra ord i ett fint, tryggt, socialdemokratiskt land befolkad av intelligenta, glada människor med en social infrastruktur och ett socialt skyddsnät. Där finns det ingen Donald Trump!

Vi har inte Trump men vi har trots allt våra egna problem. Jag antar att du inte är någon större anhängare av den nuvarande presidenten? – Häromdagen postade jag ett roligt litet inlägg på mitt officiella Instagram. Det finns något som heter Stump Remover, ett medel som man kan spreja på det som återstår av rötterna på ett träd det vill säga stubben. Men jag ändrade orden till Trump Remover. Tyckte det här vara roligt men responsen på det blev hatisk och jag tappade cirka tusen följare på Instagram.

Hur mycket av pågående händelser hinner egentligen återkomma i era texter och musik? – Eftersom jag är en av tre likvärdiga medlemmar och inte ansvarar för att skriva texter, så är det inte så mycket från min sida. Jag har inga direkta budskap utan levererar allt som har med gitarrer att göra. Vi tre är inte helt överens kring hur vi ser på till exempel politik. Skiljelinjen går vid synen på staten där någon kanske är mer negativ till statens inverkan på ens liv. Men jag försöker vara öppen och fritänkande och att jag kan ha fel om vissa saker. Vi har inte direkta gräl men däremot animerade debatter vilket jag tror är bra för bandets energi.

Jag ställer frågan eftersom nya och tredje albumet ”Circle of dolls” på samma sätt som de två föregående har gjorts på tolv dagar.

– Ja, det blir en låt om dagen tolv dagar i sträck. Vi har lekt med tanken på att anamma ett mer traditionellt sätt att arbeta med förproduktion och jobba med låtar innan vi går in i en studio. Men tusentals band gör på det sättet! Varför ska vi göra det? Arbetssättet funkar för oss. Laga inte det som inte gått sönder.

Varje arbetsdag börjar med ett vitt papper?

– Trummisen Ray Luzier är vad vi kallar för vår låtskrivarpolis. Han har en speciell känsla för det som kan vara förutfattat och stoppar därför det. Vi står i ett rum med hörlurar och jammar. Om Ray hör någon göra något som verkar uttänkt ändrar han kompet för att tvinga dig att göra något annat. Vilket jag tycker är bra. ”Allt måste vara helt nytt, inga gamla idéer”. Det positiva är att publiken får något som är helt fräscht, det negativa – om det är negativt – är att man inte kan "massera" låtarna ytterligare till att bli ännu bättre. Men det är vad det är. Texterna uppstår inte under själva inspelningen – det gör sångaren och basisten Doug Pinnick baserad på våra arbetstitlar.

Pratar ni internt i bandet om hans texter?

– För att vara ärlig tänker jag inte så mycket på det och läser inte heller in en massa saker. De är vad de är. Men Doug är en poetisk person som för det mesta får fram fantastiska texter. Jag har försökt göra det han gör tillsammans med honom, men jag har inte vad som krävs. Jag har inte den talangen. Jag är ingen poet. Ray och jag gör vår del av jobbet men Doug arbetar dubbelt. Hmm, jag får akta mig för att nämna detta för honom då vill han säkert ha mer pengar, ha ha!

Doug är ju mer van vid att arbeta som trio i King´s X än vad du och Ray är i Lynch Mob respektive Korn. Visar sig detta på något sätt?

– Doug älskar att spela i trio! Så har det varit för honom i hela hans liv. I vissa stunder har jag till honom framfört möjligheten att lägga komp i samband med solon – vilket vi givetvis gör ibland – men han gillar inte det. Han gillar att ha det på samma sätt som i King´s X med mycket sologitarr och att kompet bara består av trummor och bas. För mig är det ganska ”tomt” men vi gör det för att Doug vill ha det så.

Vilken är den stora utmaningen med att spela i en trio?

– Utmaningen är att vi ska få ett mer fullständigt sound. Men det är inget problem när man har Doug i bandet för han en alldeles speciell ton i sitt sätt att spela bas med alla underliggande harmonier vilket påminner en hel del om de band som vi växte upp med som The Who, Cream ja till och med ZZ Top. Basisten spelar i praktiken genom bland annat en Marshall-förstärkare. Då uppstår det distortion och det låter mer fylligt och mäktigare. Folk har tappat den här konstarten. Dougs sätt att spela fyller i där en kompgitarr normalt sett brukar vara.

Spelar han ibland på en sexsträngad bas eller är det bara fyra strängar som gäller för honom?

– Han spelar allt! Han har till och med en tolvsträngad bas. Han gör samma sak som basisten i Cheap Trick (Tom Peterson) vilket är en fyrsträngad med extra strängar. Han spelar bas på alla möjliga sätt och ibland kan det vara förvirrande när vi jobbar för man ser inte riktigt vad det är han gör. För egen del använder jag inte droger eller dricker alkohol men när vi jobbar är det vad vi gör. Vi röker på. För det är vad Doug gör. För mig är det konstigt men det funkar för oss. Det ingår i vår rutin.

Det finns ju en åldersdifferens mellan den äldste och den yngste. Märks det någon gång?

– Vi brukar skoja om att Ray är bebisen i bandet vid 52 års ålder. När man är 16 år hänger man inte med den som är 18 år. Men är man 50-60 år gammal är det ingen skillnad. Men man skulle inte för en sekund tro att Doug är 70 år gammal! Han är vältränad, har en otrolig energi och klar i huvudet. Man tillverkar inte äldre människor på samma sätt längre. Själv fyller jag 65 år i september. Jag kan knappt tro det! Otroligt!

Får du pensionärsrabatter då?

– Oh ja! Jag får ARP, jag får rabatt på Denny´s, billigare biobiljetter med mera. Man får ta alla fördelar som man kan få. Vi har förtjänat dem. Doug hade problem med hälsan vid ett tillfälle förra året men på grund av att han var så gammal som han var, så fick han hjälp via Medicare. Som är helt fantastiskt som en del av ett socialt skyddsnät. Han är en vacker människa som har arbetat hårt i hela sitt liv. Det var bra att Medicare fanns där för att fånga upp honom. Det borde finnas där för alla.

Ni spelar inte live särskilt ofta?

– Nej, vi har aldrig spelat live och vi tänker inte särskilt mycket på det. På en del videor kan man säga att vi har spelat live även om det inte var inför en publik. Men vi tog med oss instrument och stärkare och spelade med i låtarna vilka var de två som släpptes från albumet ”Scatterbrain” (2017). Det lät faktiskt helt fantastiskt trots att vi knappt hade repat.

Hur nära är ni egentligen att spela live?

– Inte alls! Vi tänker inte ens på det. Eller rättare sagt: vi tänker på det. Men det kommer inte att finnas något sätt där vi kan genomföra en turné. Vi är alla otroligt upptagna av en massa andra projekt som ska genomföras. Doug och jag skulle kunna få ihop oss två genom att prioritera mellan olika projekt, men Ray har inte samma möjlighet som medlem i Korn. Ray skulle kunna säga at Korn ska vara lediga under tre månader under hösten. En konsertbokare kanske kan boka något som ligger fem-sex månader framåt i tiden, men så dyker det alltid upp något som Korn behöver göra. Som ett gig i Sydamerika som ger en miljon dollar. Då hamnar en eventuell turné med oss längst bak i listan igen. Det finns inget sätt att planera något för KXM eftersom Rays band kommer först. KXM kan inte bara spela en spelning för vi skulle behöva någon vecka för att repa ihop oss. För att det ska bli kostnadseffektivt behöver vi spela minst 20 datum vilket betyder en turné på fem-sex veckor. Och jag ser inte att detta kommer att hända. Även om vi kommer att försöka få till det och vi skulle verkligen vilja göra det någon dag. Att lämna våra nuvarande band går inte heller för det är det som sätter mat på bordet plus att vi har familjer att tänka på.


Senaste numret av Sweden Rock Magazine med Opeths Mikael Åkerfeldt på omslaget samt KXM till höger som är en del av tidningens innehåll. George Lynch är mannen längst till höger.

bottom of page