Scenförändring med Miskovsky

Scenförändringen – i dubbel bemärkelse – kunde inte vara större. Från en hårdslående kanadensisk rocktrio på ett regnigt Liseberg till vätskustrockig östkustpop i norrländsk tappning på ett sommarfagert Ville Belparc i Slottsskogen på den första kvällen i den sista sommarmånaden. Lisa Miskovsky och hennes fyra medmusiker varav en var Lundells förre basist Jerker Odelholm mötte en publik som förmodligen var där lika mycket för att höra hennes musik som för att höra henne prata. För Lisa pratar. Mycket. Så mycket att musikerna blir ställda när hon inte säger något. Som när hon sent en vårdag på väg till sin lägenhet i Stockholm efter en inspelningsdag mötte alla glada människor som var på väg ut. ”Jag tänkte att om några timmar kommer hälften av dem att gå hem besvikna” sa Lisa där skrattet som utbröt hade en klar feminin prägel över sig. Eller inspelningen av låtar i en studio i Kristianopel en sen kväll i november några mil från Kalmar där 16 timmars slit skulle firas med ”enheter” och annat – innan någon kom på att ställa frågan ”vem kör?” En pensionerad taxichaffis hade jour och förbarmade sig. Han sladdade iväg på grusvägarna i full karriär och chauffören, som hette Gillis, kände av tystnaden i bilen. ”Jag ser bra. På ett öga. Det andra är dött”. Eller hur en sorts 40-årskris fick Lisa, som har scenskräck, att övertalas att vara med i Mellon 2012. Under finalveckan i Globen presenterade sig Thorsten Flinck varje dag sju dagar i rad medan Björn Ranelid menade att Lisas och hans respektive låt var de bästa som gjorts i världshistorien. ”Jag har till och med fått hans solbränna” sa Lisa. Eller på efterfesten klockan 03.00 när Lisa tittar ut över dansgolvet och får se sin mamma stå där och dansa med – Sean Banan. Berättelserna står dock inte i vägen för hennes musik och det är glädjande att se och höra en artist som fortfarande efter så många år uppvisar en innerlig glädje och tacksamhet över den publika responsen. Till sist: Villa Belparc. När musiken samverkar med yttre omständigheterna i denna konsertlokal belägen vid dammen i en lummig del av parken, ja då är det få ställen i Göteborg som slår Villa Belparc.