Datumet är den 1 juli 2001 och platsen är Roskildefestivalen och Orange scen.
Datumet och platsen har etsat sig fast då jag där och då fick se ett band göra en konsert som inte var en av de bästa de gjort. Att kalla det för en katastrof är nästan ett snällt ord.
Det handlar om Queens Of The Stone Age som var och är ett band som jag verkligen gillar oerhört mycket.
Problemet som uppstår är när man kommer hem, skriver en recension och en medarbetare på tidningen där jag arbetade, som också var på festivalen, inte alls höll med.
’”Det var ju en alldeles fantastisk konsert!” menade han och stod på sig. Vilket jag också gjorde. Vilket ledde till att vi var överens om att vi inte var överens.
Men fyra år senare, den 17 juni 2005, såg jag åter bandet spela fast denna gång på det betydligt mindre Vega i Köpenhamn. Sångaren, gitarristen och obestridlige bandledaren Josh Homme undrade om det var någon som såg bandet live på Roskilde några år tidigare.
”Det var verkligen inte en av våra bästa konserter” säger Josh och förklarar exakt hur borta de var den dagen.
Plötsligt insåg jag att jag hade rätt! Jag hade inte haft fel i mitt omdöme. Jag såg och framför allt hörde ett band som fyra år tidigare verkligen inte var närvarande. Alls.
Senare fick jag lära mig att han och den dåvarande basisten Nick Oliveri plus sångaren Mark Lanegan och ljudteknikern Hutch hade tatuerat in ”Freitag 4.15” på sidan av bröstkorgen, där det tydligen gör som mest ont att tatuera sig, för att markera den sämsta konserten de någonsin gjort vilket var på Rock Am Ring-festivalen fredagen den 1 juni 2001 med start kl 16.15.
Verkar som att sommarturnén det året inte var den bästa i bandets historia…
Ett snabbt hopp framåt i tiden till Lisebergs stora scen i juni 2018 och mer än 10 000 som får se ett elektriskt band visa upp sig från sin absolut bästa sida.
En person undrar stillsamt efteråt varför de inte har varit i närheten av samma explosioner på de senaste albumen. A fair question, som man säger på engelska.
Live var och är QOTSA uppenbarligen ännu ett band att räkna med.
Det gäller bara att se nyktert på saken.
Om inte annat slipper man fler jobbiga tatueringar.
